hjälp mig snälla!
Den här veckan har verkligen varit en skitvecka ur träningssynpunkt... Så LESS!
Måndag morgon genömför jag ett ganska bra löppass på morgonen, på kvällen däremot är jag så grymt trött och hoppar över mitt inplanerade A3 stakpass, har ganska dålig motivation kan jag tillägga.
Tisdag morgon vaknar jag med lite ont i handen, tänker att det är nog inte så bra om jag åker rullskidor idag, jag låter handen vila lite. Tappar samtidigt helt motivationen att träna över huvudtaget och tar mig inte ens ut på ett löppass.
Onsdag morgon, släpar mig ut på ett joggingpass på morgonen, har fortfarande ont i handen tränar dock inte något annat istället för det rullskidpass jag tänkt mig.
Torsdagmorgon gryr och jag har nytt hopp, detta är nämligen min första lediga dag sen jag började jobba. Det är underbart väder och jag har hela dagen på mig att träna. Jag ser fram emot ett långt löppass på ön. Idyllen förstörs ganska snabbt. Jag måste rycka in och jobba några timmar mitt på dagen 11-14 .
Men perfekt.. hela dagen är ju förstörd redan då. Som om jag inte lidit tillräckligt så börjar min nu ganska svullna vänsterhand göra mer och mer ont. Jag ringer runt till vårdcentralerna i Haparanda och Övertorneå, ingen har någon tid åt mig den dagen. Jag åker till apoteket för att se om de har nåt som kan hjälpa mig, jag blir skickad till akuten, får vänta 30 min på att få träffa en distriktssköterska som konstaterar det jag gjort för längesedan nämligen att det är en infektion och att jag behöver antibiotika. Jag får veta att om jag väntar i en och en halv timme så får jag träffa en läkare. EEhhh jahaa. Det är typ världens finaste dag ute och jag ska sitta inne och vänta? NEJ TACK. Istället åker jag hem till Seskarö, borde jag dock inte ha gjort eftersom värken i handen snabbt ökar i styrka och jag har problem med att hålla i ratten. Jag är inte på det bästa humöret när jag svänger in mot stugan och när jag ska parkera så har jag lite högre fart än vad jag brukar ha och lyckas då krossa ena extraljuset mot en tall.
Det var bara helt enkelt för mycket för mig, jag ville inte vara med längre! Som tur var så var det fortfarande fint väder på seskarö så jag kunde lägga mig på stranden (somnade också) och badade lite med Kristina. Började tycka att kanske inte riktigt hela världen är emot mig trots allt.
Kör hem till Armasjärvi på kvällen och medans jag kör så börjar det göra förjävligt ont i handen. Tar en värktablett hemma och går och lägger mig. kl.04.00 så vaknar jag, antagligen har värktablettens effekt avtagit för någon timme sedan för det gör helvetisktöverjävlaförbannat ont i handen. Lyckas tillslut somna om en alvedon och lite liniment senare. Den dagen var seriöst den värsta i mitt liv. Jag hoppas att jag aldrig någonsin har en så dålig dag igen.
Det första jag gör på morgonen är att ringa och få en tid hos en läkare på vårdcentralen. Får tack och lov en tid tidigt på morgonen! Han sticker ett litet hål i handen och klämmer ut några liter var ur den, skriver sen ut antibiotika åt mig och säger att värken kommer att gå över inom ett dygn.
Så nu sitter jag här, går på en tio dagars antibiotika kur med absolut förbut att åka rullskidor förrän jag är helt bra och absolut noll motivation till att träna kvar.
Peppa mig, någon. Snälla!!
Måndag morgon genömför jag ett ganska bra löppass på morgonen, på kvällen däremot är jag så grymt trött och hoppar över mitt inplanerade A3 stakpass, har ganska dålig motivation kan jag tillägga.
Tisdag morgon vaknar jag med lite ont i handen, tänker att det är nog inte så bra om jag åker rullskidor idag, jag låter handen vila lite. Tappar samtidigt helt motivationen att träna över huvudtaget och tar mig inte ens ut på ett löppass.
Onsdag morgon, släpar mig ut på ett joggingpass på morgonen, har fortfarande ont i handen tränar dock inte något annat istället för det rullskidpass jag tänkt mig.
Torsdagmorgon gryr och jag har nytt hopp, detta är nämligen min första lediga dag sen jag började jobba. Det är underbart väder och jag har hela dagen på mig att träna. Jag ser fram emot ett långt löppass på ön. Idyllen förstörs ganska snabbt. Jag måste rycka in och jobba några timmar mitt på dagen 11-14 .
Men perfekt.. hela dagen är ju förstörd redan då. Som om jag inte lidit tillräckligt så börjar min nu ganska svullna vänsterhand göra mer och mer ont. Jag ringer runt till vårdcentralerna i Haparanda och Övertorneå, ingen har någon tid åt mig den dagen. Jag åker till apoteket för att se om de har nåt som kan hjälpa mig, jag blir skickad till akuten, får vänta 30 min på att få träffa en distriktssköterska som konstaterar det jag gjort för längesedan nämligen att det är en infektion och att jag behöver antibiotika. Jag får veta att om jag väntar i en och en halv timme så får jag träffa en läkare. EEhhh jahaa. Det är typ världens finaste dag ute och jag ska sitta inne och vänta? NEJ TACK. Istället åker jag hem till Seskarö, borde jag dock inte ha gjort eftersom värken i handen snabbt ökar i styrka och jag har problem med att hålla i ratten. Jag är inte på det bästa humöret när jag svänger in mot stugan och när jag ska parkera så har jag lite högre fart än vad jag brukar ha och lyckas då krossa ena extraljuset mot en tall.
Det var bara helt enkelt för mycket för mig, jag ville inte vara med längre! Som tur var så var det fortfarande fint väder på seskarö så jag kunde lägga mig på stranden (somnade också) och badade lite med Kristina. Började tycka att kanske inte riktigt hela världen är emot mig trots allt.
Kör hem till Armasjärvi på kvällen och medans jag kör så börjar det göra förjävligt ont i handen. Tar en värktablett hemma och går och lägger mig. kl.04.00 så vaknar jag, antagligen har värktablettens effekt avtagit för någon timme sedan för det gör helvetisktöverjävlaförbannat ont i handen. Lyckas tillslut somna om en alvedon och lite liniment senare. Den dagen var seriöst den värsta i mitt liv. Jag hoppas att jag aldrig någonsin har en så dålig dag igen.
Det första jag gör på morgonen är att ringa och få en tid hos en läkare på vårdcentralen. Får tack och lov en tid tidigt på morgonen! Han sticker ett litet hål i handen och klämmer ut några liter var ur den, skriver sen ut antibiotika åt mig och säger att värken kommer att gå över inom ett dygn.
Så nu sitter jag här, går på en tio dagars antibiotika kur med absolut förbut att åka rullskidor förrän jag är helt bra och absolut noll motivation till att träna kvar.
Peppa mig, någon. Snälla!!
Hemma!
Ska inte skriva dessto mer, bara meddela att vi nu är hemma. Det känns konstigt. Men samtidigt skönt. Jag ska försöka ladda upp ett album på pixbox (så fort jag har listat ut hur man gör)
Det blir nog inte så mycket uppdaterat här på bloggen under sommarn, jag vill som göra annat än att sitta framför datorn.
hejsvejs!
Det blir nog inte så mycket uppdaterat här på bloggen under sommarn, jag vill som göra annat än att sitta framför datorn.
hejsvejs!
