Armasjärvi

Jag mår Inte bra idag! Ont i halsen och nacken. Och CP-ont i vänstra armen, jag tror att det är en nerv som kommit lite i kläm. Jag vaknade mitt i natten av att det gjorde fruktansvärt ont. GAaahh, jag vet inte vad jag ska ta mig till, armen är nästan helt obrukbar och det enda jag kan göra är att stirra apatiskt frammåt och härda ut...

Ont i halsen och nacken är väl inte så konstigt egentligen och jag är inte det minsta orolig. Jag behöver bara sova och sen är jag fullt frisk igen :D jag antar att det är kroppens sätt att påminna mig om att även jag behöver sova :P

Och ja Linnéa, jag bloggar på lunchen... :D och jag är ledig hela nästa vecka!! Skönt!

Ville bara förvarna om att jag nu flyttat tillbaka ut till stugan och därför int ekommer kunna uppdatera på mycket länge. Men det kommer väl inte hända någon spännande heller så... På lördag åker vi till O- ringen, det ser jag fram emot  :D  (även om jag bävar för tomheten efteråt)

Nu är min lunch slut och jag ska återgå till jobbet...

Hejs!

Nu ska jag skriva ett lite gladare inlägg, så att jag inte helt deppar ihop :D

Det har varit GRYMT kul att vara med i "Sånger från Matojärvi" musikal, föreställning, konsert.... jag vet inte vad man ska kalla det. Det spelar ingen roll, kul var det i alla fall.

Det var också kul att träffa alla på hotellet igår, jag har som varit isolerad från omvärlden ända sen studenten.

Jag måste bara skriva en lite mindre glad sak i detta inlägg: jag fick jättestora blåsor i händerna efter rullskidåkningen i morse och det gör fruktansvärt ont!!!! Inte blev det bättra av att jag spräckte dem!

Nu ska jag sova, det blev inte så mycket sömn förra natten.

Och det var fint väder idag :D

Och jag efterlyser kommentarer!! 8 personer läste min blogg idag, ingen av dem har lämmnat en kommentar, tråkigt!

Det värsta med att ha jättekul är att det någon gång tar slut. Vi hade idag den sista föreställningen "Sånger från Matojärvi" och därmed var det slut på projektet. Det känns så tomt, det vanliga livet är så tråkigt, att gå tillbaka till jobbet känns otänkbart. Men ändå är det det jag måste göra imogron. Men det känns FEL, jag behöver sörja färdigt några dagar först. Smälta alla minnen.

Det är det som är grejen, när man gör någon så intensivt så hinner man inte smälta allt, det kommer nytt hela tiden. Först efteråt kan det sjunka in, och det är också då tomheten infinner sig. Jag har umgåtts med fantastiska människor hela veckan, och nu plötsligt ska man säga hejdå, jag blir gråtfärdig av sånt.

Jag visste att det här skulle komma, att det skulle bli så här, och jag bävade för det. Det är likadant varje gång. Jag blir alltid så melankolisk eferåt, så ledsen innombords. Den här gången var det ännu värre än annars. För där var de, musikerna, solisterna, visst sa de också hejdå till varandra, men de kommer med nästan 100% säkerhet att ses igen ganska snart. Och där var jag, men för mig var det annorlunda, jag skulle säga hejdå för gott, för jag kommer med stor sannolikhet INTE att träffa dem igen. Hur pessimistiskt och nedstämt det än låter så är det troligen sant. För hur mycket de än pratar om att vi måste göra om det nästa år, vi har en föreställning till hösten osv.osv. så vet jag att jag har garanterat något som gör att jag inte kan vara med, en viktig tävling, läger eller nåt annat. Sån är jag,

Det var ungefär: "Hej!" och sen sju dagar senare "Hejdå!" Then live the rest of our lifes, but not togehter. Jag gråter bara vid tanken.

Nu ska jag sluta gräva ner mig i tråkigheter, jag målar ju upp det värsta scenariot. Det kan ju faktiskt finnas en liten chans att jag träfffar dem igen :D Jag känner att jag skrev det här inlägget alldeles för nära inpå, det blev alldeles för känslosamt.

Jag har btw insett att jag älskar att spela piano, så är det bara. Frågan är då bara; varför gör jag de bara en gång i halvåret ungefär?

Varför, varför, varför slutade jag spela piano???
Alla mina argument känns nu så löjliga, hade inte tid, phu.. löjligt...
MEN, jag kan ju alltid börja igen :D tror nästan att jag ska göra det.

För övrigt så hade vi premiär igår, det gick bra! Det var också Jättekul! Fast jag var grymt nervös i början, men så ska de väl vara.

Just nu sitter jag och slöar lite, tänkte att jag skulle packa till o-ringen men jag vet inte riktigt vad jag ska ha med mig... och dessutom så ser mitt rum ut som en krigsskådeplats och det är verkligen inte lätt att packa då. Jag ska nog börja med att skriva någon sorts packlista. 

Ska dra in till Ötå snart också, jag sa ju till Ampo att jag skulle komma förbi idag. Jag kanske lämmnar packningen till imorgon :P

Nu ska jag musicera lite :D

Jag känner verkligen att jag behöver pusta ut. jag vet inte varför men jag är jättetrött. Men egentligen är det inte så konstigt, jag har i princip vatir igång ända sedan skolan slutade. Farit dit, varit där, åkt tillbaka dit, jobbat m.m. Det har alltid varit något. Jag gillar det, det värsta jag vet är när jag inte har något att göra och därför försöker jag också sysselsätta mig så mycket som möjligt. Men ibland måste också jag vila lite. Och det ska jag göra ikväll :D

Någon längre vila blir det däremot inte, imorgon är jag igång igen :D Det är tur att jag är snabb på att återhämta mig.

Ha det så bra så länge!

Det var ett tag sen jag uppdaterade, jag skyller allt på att jag inte har tillgång till internet i stugan ( det är faktiskt en riktigt bra bortförklaring!). Så det kommer nog bli ganska glest mellan uppdateringarna nu under sommaren, tyvärr.

Det har väl egentligen inte hänt så mycket sen sist, jag har börjat jobba på Haglöfs och kommit fram till att jobba i butik är okej som sommarjobb men ALDRIG något jag skulle vilja göra på heltid. ( Men å andra sidan. vad vill jag göra på heltid? Jag vill ju bara hålla på med sånt jag tycker är kul :P ) Det är hekt okej att jobba när det finns saker att göra och när det är kunder i butiken, men är det tomt i butiken och det är inget annat att göra än att slå ihjäl tid, då blir jag less. Det är inte riktigt min stil att bara gå omkring och göra absolut ingenting en hel dag. ( Okej, det kan hända att vissa personer exempelvis mamma och pappa vill säga emot här. Men det är skillnad på att driva omkring och göra ingenting hemma och att göra ingenting på jobbet. Hemma har jag som syfte att göra ingenting, det är mitt mål och jag är nöjd med det. På jobbet är ju syftet att jobba.)

Det värsta är att jag brukar gå och tänka på alla timmar jag skulle kunna träna istället för slå ihjäl timmar i butiken (och dessutom få ont i benen och fötterna på köpet på grund av det hårda golvet).

Nu låter jag väldigt negativ, men faktiskt det är rätt okej ändå, och jag har trevliga arbetskamrater. Dessutom får jag ju betalt :P

Just nu är jag hemma i Armasjärvi. Jag har haft repetition inför föreställningarna i helg. (Sånger från Matojärvi) Det är faktiskt grymt kul, Faktiskt nåt jag skulle kunna tänka mig att jobba med på heltid, ( Nästan) Synd bara att jag faller på bristande kompetens för att kunna få någon sådant jobb. (Om det nu ens existerar ett sådant jobb?) Jag ångrar allt oftare nuförtiden att jag slutade spela piano (Okej, varsågod mamma, säg bara "Vad var det jag sa") Men jag ångrar inte för en sekund att jag började skidorientera och jag är trots allt inte omänsklig, jag kann inte göra allt, hur mycket jag än skulle vilja.

Därför har jag nu bestämt att när jag nu har slutat skolan så ska jag börja spela gitarr! :D (Ni har hört det förr, jag vet, men den här gången menar jag allvar!)

På tal om det, jag har ju faktiskt tagit studenten och jag har några bilder :)