Mycket bättre!
Är på ett mycket bättre humör idag! :D
Anledning? Jo för det första kan jag konstatera att det har varit minusgradet hela dagen idag :) Det har inte heller varit mulet, dimmigt och regningt utan klart och fint väder. Solen tittade fram ett tag också.
MEN framförallt! Träningen gick grymt bra idag! Stavgångsintervaller var det som var på mitt ihopsnickrade schema. Pappa och Elisa var med. Tre gånger upp för Ruskolabacken, kände att jag kanske hade kunnat köra en till, det hade nog varit bra. Men mina träningskamrater motsatte sig den idén. Det gjorde inte heller så mycket, märkte (som vanligt) att det var svårare att få upp pulsen på sista intervallen.
Upp kom den dock (pulsen alltså!) Var uppe i 180, första gången på mycket länge! (laktat-test undanräknat) Jag blir så glad! :D :D
Det blir nice med vilodag imorgon :D
Anledning? Jo för det första kan jag konstatera att det har varit minusgradet hela dagen idag :) Det har inte heller varit mulet, dimmigt och regningt utan klart och fint väder. Solen tittade fram ett tag också.
MEN framförallt! Träningen gick grymt bra idag! Stavgångsintervaller var det som var på mitt ihopsnickrade schema. Pappa och Elisa var med. Tre gånger upp för Ruskolabacken, kände att jag kanske hade kunnat köra en till, det hade nog varit bra. Men mina träningskamrater motsatte sig den idén. Det gjorde inte heller så mycket, märkte (som vanligt) att det var svårare att få upp pulsen på sista intervallen.
Upp kom den dock (pulsen alltså!) Var uppe i 180, första gången på mycket länge! (laktat-test undanräknat) Jag blir så glad! :D :D
Det blir nice med vilodag imorgon :D
Gnällspik nr 1
Jag vet att jag har sagt (och en del har upprörts över detta) att hösten, framförallt oktober, november och början på december bara är en enda lång väntan på att snön ska komma. - Jag tar tillbaka det nu.
Det är bara en enda förbannat jävla lång väntan på att snön ska komma.
Det är bara oktober ännu! Hur ska jag stå ut??
Var ute och åkte rullskidor idag, dimman låg tät, det duggregnade och var allmänt pissigt väder. När jag startade så hade jag ett par röda pjäxor och ett par svart-blåa tights på mig. Efter 90 min så var det inte längre möjligt att ens gissa vilken färg tightsen hade varti, för att inte tala om pjäxorna. Upp till midjan var jag nerskvätt med sand, grus och lera. Dessutom var jag genomblöt. Det enda som lyste upp det hela aningens var min nästintill självlysande t-shirt som man fortfarande kunde se vilken färg den var.
För att göra det hela ännu värre så gick det sämst att köra intervaller (klassiska) eftersom jag fortfarande inte fixat nya remmar till mina stavar och därav inte kunde ta mer än fem staktag i rad utan att remmarna gick upp. (Dessa remmar har jag nu stört mig på i mer än 5 veckor! Varför gör jag inte något åt det?? (Kristina du vet hur det är!) )
När jag nu ändå är inne på temat gnällig så kan jag ju meddela att jag har drabbats av akut rastlöshet. Går omkring här hemma och vet inte vad jag ska ta mig till. GAH!
Nu får det vara nog!
Det är bara en enda förbannat jävla lång väntan på att snön ska komma.
Det är bara oktober ännu! Hur ska jag stå ut??
Var ute och åkte rullskidor idag, dimman låg tät, det duggregnade och var allmänt pissigt väder. När jag startade så hade jag ett par röda pjäxor och ett par svart-blåa tights på mig. Efter 90 min så var det inte längre möjligt att ens gissa vilken färg tightsen hade varti, för att inte tala om pjäxorna. Upp till midjan var jag nerskvätt med sand, grus och lera. Dessutom var jag genomblöt. Det enda som lyste upp det hela aningens var min nästintill självlysande t-shirt som man fortfarande kunde se vilken färg den var.
För att göra det hela ännu värre så gick det sämst att köra intervaller (klassiska) eftersom jag fortfarande inte fixat nya remmar till mina stavar och därav inte kunde ta mer än fem staktag i rad utan att remmarna gick upp. (Dessa remmar har jag nu stört mig på i mer än 5 veckor! Varför gör jag inte något åt det?? (Kristina du vet hur det är!) )
När jag nu ändå är inne på temat gnällig så kan jag ju meddela att jag har drabbats av akut rastlöshet. Går omkring här hemma och vet inte vad jag ska ta mig till. GAH!
Nu får det vara nog!
En liten film...
En liten film om hur det var i Vuokatti
// Tjejerna på skidlinjen
// Tjejerna på skidlinjen
!!
Har sån Jävulsk träningsvärk!
- var bara det jag ville säga-
- var bara det jag ville säga-
Det är för sorgligt
Så var man där igen.
Hade superkul i helgen. Vi hade föreställning "Sånger från Matojärvi" lördag-söndag. Det var verkligen kul att träffa alla igen!
Intensivt rep på lördag och sedan föreställning på norrbottensteatern. Sedan föreställning på folketshus i övertorneå på söndag. Efter att ha snabbätit jättegod mat (italiensk buffé) på hotellet så trängde jag in mig med tre andra och en kontrabas i en bil och fick skjuts till luleå. Det var väl inte den bekvämaste resa jag gjort, men definitivt inte den obekvämaste! Bra sällskap var det också!
Men så kommer stunden då man måste säga hejdå. Jag hatar det verkligen. Den här gången var dessutom fruktansvärt mycket värre än förra gången. Förra gången så fanns kanske ett litet litet hopp om att vi skulle ses igen i oktober och göra en föreställning till. Men nu, inte ens ett litet hopp.
Jag klarade dock av att säga hejdå alla tre gångerna utan att bryta ihop. (först släppte vi av Ulric i Brändön-korsningen, sedan Helena på kallax och tillsist sa jag hejdå till Samuel när jag skulle till bussstation)
Jag tror att jag sa vid varje hejdå; "vi syns någon gång...kanske" Alltså seriöst, det är ett underverk om jag träffar någon av dem igen. Jag har insett att jag lever i ett helt annat liv, nästan i en annan värld. (en mycket bra värld dock! Inte på något sätt sämre, bara en annan.)
Jag var lite deppig igår kväll och idag på morgonen. Sörjde att det roliga var slut. Dessutom så längtade jag efter snön. Men ju längre dagen led dessto lättare till sinnes blev jag och när det blev dags för träning var jag riktigt glad igen. Det var kul träning också btw. (kommer nog ha träningsverk imogron :P)
Skillnaden den här gången är att jag har bestämt mig för att jag helt enkelt inte tänker låta det hända att vi inte träffas igen! Punkt Slut!
Hade superkul i helgen. Vi hade föreställning "Sånger från Matojärvi" lördag-söndag. Det var verkligen kul att träffa alla igen!
Intensivt rep på lördag och sedan föreställning på norrbottensteatern. Sedan föreställning på folketshus i övertorneå på söndag. Efter att ha snabbätit jättegod mat (italiensk buffé) på hotellet så trängde jag in mig med tre andra och en kontrabas i en bil och fick skjuts till luleå. Det var väl inte den bekvämaste resa jag gjort, men definitivt inte den obekvämaste! Bra sällskap var det också!
Men så kommer stunden då man måste säga hejdå. Jag hatar det verkligen. Den här gången var dessutom fruktansvärt mycket värre än förra gången. Förra gången så fanns kanske ett litet litet hopp om att vi skulle ses igen i oktober och göra en föreställning till. Men nu, inte ens ett litet hopp.
Jag klarade dock av att säga hejdå alla tre gångerna utan att bryta ihop. (först släppte vi av Ulric i Brändön-korsningen, sedan Helena på kallax och tillsist sa jag hejdå till Samuel när jag skulle till bussstation)
Jag tror att jag sa vid varje hejdå; "vi syns någon gång...kanske" Alltså seriöst, det är ett underverk om jag träffar någon av dem igen. Jag har insett att jag lever i ett helt annat liv, nästan i en annan värld. (en mycket bra värld dock! Inte på något sätt sämre, bara en annan.)
Jag var lite deppig igår kväll och idag på morgonen. Sörjde att det roliga var slut. Dessutom så längtade jag efter snön. Men ju längre dagen led dessto lättare till sinnes blev jag och när det blev dags för träning var jag riktigt glad igen. Det var kul träning också btw. (kommer nog ha träningsverk imogron :P)
Skillnaden den här gången är att jag har bestämt mig för att jag helt enkelt inte tänker låta det hända att vi inte träffas igen! Punkt Slut!
Jag skriver väl nåt jag med...
Jag har, för alla som inte redan visste det, varit på Läger i Vuokatti senaste veckan. SUPERKUL! Men så många har redan skrivit om lägret så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Men jag kan ju börja med att berätta att det var en underlig känsla när man satte på sig skidorna första gången. De kändes hur långa som helst, kändes superkonstigt. När man sedan tog de första skären, Åh vilken underbar känsla! Glädje i dess renaste form!
Annan rolig information kan vara att vi fick potatis till lunch och middag varenda dag. Alltså Varje Måltid! Man blev ganska fort ganska less!
De hade lagt ut ett snöspår utomhus och det var väl vår stora räddning för annars hade vi nog alla behövts spärras in på mentalsjukhus efteråt. Att åka 19 timmar i en ca 1km lång tunnel ger nog vissa mentala rubbningar.
Den översta kurvan är det första passet, den understa det sista. Jag startade båda passen med utgångspunkten att köra ett A1 skate pass på ca 2 h. :D
Nu ska jag gå och göra någonting vettigt!
Men jag kan ju börja med att berätta att det var en underlig känsla när man satte på sig skidorna första gången. De kändes hur långa som helst, kändes superkonstigt. När man sedan tog de första skären, Åh vilken underbar känsla! Glädje i dess renaste form!
Annan rolig information kan vara att vi fick potatis till lunch och middag varenda dag. Alltså Varje Måltid! Man blev ganska fort ganska less!
De hade lagt ut ett snöspår utomhus och det var väl vår stora räddning för annars hade vi nog alla behövts spärras in på mentalsjukhus efteråt. Att åka 19 timmar i en ca 1km lång tunnel ger nog vissa mentala rubbningar.
En hel del träning blev det. Fem jätteroliga dagar, fem jätteroliga stugkamrater!
Btw. Det är jättefin terräng där, rena orienteringsparadiset med kullar och sänkor, gropar och punkthöjder. Uderbart! Jag blir bara så lycklig av att springa där!
Btw. Det är jättefin terräng där, rena orienteringsparadiset med kullar och sänkor, gropar och punkthöjder. Uderbart! Jag blir bara så lycklig av att springa där!
Efter en rad interna skämt, och en hel del utvecklande av dessa skämt så fick vi besök av två skidåkerskor i Burka. De skulle ha varit med och filmat teknink, men de fick tyvärr förhinder...
På torsdag efter lunch bar det av hemmåt igen, Jag tror att alla utom tre (de tre chaufförerna) sov största delen av resan. Jag hörde till dem som satte sig i bussen, lade huvudet mot kudden och somnade. Vaknade (i princip) inte förrän i passerade Kemi. Skönt att sova, men det resulterade i dåligt samvete för att Jonas fick köra ända från Vuokatti till Boden. Jag ber nu officiellt om ursäkt! Fast kanske var det bäst så för jag vete tusan om vi hade kommit hem om jag hade kört.
Idag har jag testat min nya investering (IR-grej till datorn så att man kan föra över filer från pulsklockan till datorn) verkar hur bra som helst. :D
På torsdag efter lunch bar det av hemmåt igen, Jag tror att alla utom tre (de tre chaufförerna) sov största delen av resan. Jag hörde till dem som satte sig i bussen, lade huvudet mot kudden och somnade. Vaknade (i princip) inte förrän i passerade Kemi. Skönt att sova, men det resulterade i dåligt samvete för att Jonas fick köra ända från Vuokatti till Boden. Jag ber nu officiellt om ursäkt! Fast kanske var det bäst så för jag vete tusan om vi hade kommit hem om jag hade kört.
Idag har jag testat min nya investering (IR-grej till datorn så att man kan föra över filer från pulsklockan till datorn) verkar hur bra som helst. :D
Nu ska jag gå och göra någonting vettigt!
Upp, upp, upp
Backtest idag. Det gick avsevärt bättre än förra gången, pers med 1 minut! Det ni!
(Fakta om backtestet: Start vid vägbommen (syns på kartan) Mål på toppen. ca 2,5 km långt och ungefär 200 höjdmeter)
Jag misstänker att det huvudsakligen beror på två saker:
1. Jag hade inte sprungit BAMM två dagar innan så mina ben var mycket fräschare än förra gången.
2. Jag hade tränat lite innan.
Även om jag gärna vill inbilla mig att punkt två är den som har spelat störst roll så misstänker jag innerst inne att det faktiskt är punkt ett.
Lägg dock märke till att benen endast var fräschare än förra gången, därmed inte sagt att de var fräscha. Jag kände att vaderna höll på att stummna redan på uppvärmningen, och det är INTE bra, Inget man eftersträvar om man ska göra backtest i alla fall. Men vaderna samarbetade i alla fall ända fram till mellantiden, efter det gick de dock i strejk och efter ytterligare en bit dog de rent av. Från mellantiden och imål var det bara en enda lång resa genom helvetet. Sista biten sprang Niklas brevid och hjälpte mig att hålla tempo, TACK! Det behövdes verkligen. (om syftet verkligen var att hjälpa mig hålla tempo är jag ju inte 100% säker på förståss, men jag väljer att tro det)
Väl uppe var det så underbart att bara få lägga sig ner och dö (jag hade ju färdats genom helvetet). Är nöjd över att ha persat, men kände ändå att kanske kanske hade jag kunnat pressa mig lite till. (Varför gjorde jag inte det då undrar ni säkert (det undrar jag nog själv mest av alla). Jo för att jag är nog lite rädd för att ta ut mig till max (vad finns det annars för förklaring?) och det är min stora svageht och något som jag verkligen måste jobba på för att ändra.) Men oavsett om jag gav max eller inte, det var skönt att komma upp på toppen. :D
Efter maten mådde jag dock pyton och ville helst av allt spy, lyckades hålla mig från det dock.
Nu har spy-känslan lagt sig och kvar är bara den sköna tröttheten, vilket är ett utmärkt argument till att gå och lägga sig, vilket jag ska göra nu!
Godnatt!
P.s Vickan och Lone, det gläder mig oerhört att ni också längtar till snön och skidorna :D Vi kan kanske göra en skidtur någon gång i vinter? D.s
(Fakta om backtestet: Start vid vägbommen (syns på kartan) Mål på toppen. ca 2,5 km långt och ungefär 200 höjdmeter)
Jag misstänker att det huvudsakligen beror på två saker:
1. Jag hade inte sprungit BAMM två dagar innan så mina ben var mycket fräschare än förra gången.
2. Jag hade tränat lite innan.
Även om jag gärna vill inbilla mig att punkt två är den som har spelat störst roll så misstänker jag innerst inne att det faktiskt är punkt ett.
Lägg dock märke till att benen endast var fräschare än förra gången, därmed inte sagt att de var fräscha. Jag kände att vaderna höll på att stummna redan på uppvärmningen, och det är INTE bra, Inget man eftersträvar om man ska göra backtest i alla fall. Men vaderna samarbetade i alla fall ända fram till mellantiden, efter det gick de dock i strejk och efter ytterligare en bit dog de rent av. Från mellantiden och imål var det bara en enda lång resa genom helvetet. Sista biten sprang Niklas brevid och hjälpte mig att hålla tempo, TACK! Det behövdes verkligen. (om syftet verkligen var att hjälpa mig hålla tempo är jag ju inte 100% säker på förståss, men jag väljer att tro det)
Väl uppe var det så underbart att bara få lägga sig ner och dö (jag hade ju färdats genom helvetet). Är nöjd över att ha persat, men kände ändå att kanske kanske hade jag kunnat pressa mig lite till. (Varför gjorde jag inte det då undrar ni säkert (det undrar jag nog själv mest av alla). Jo för att jag är nog lite rädd för att ta ut mig till max (vad finns det annars för förklaring?) och det är min stora svageht och något som jag verkligen måste jobba på för att ändra.) Men oavsett om jag gav max eller inte, det var skönt att komma upp på toppen. :D
Efter maten mådde jag dock pyton och ville helst av allt spy, lyckades hålla mig från det dock.
Nu har spy-känslan lagt sig och kvar är bara den sköna tröttheten, vilket är ett utmärkt argument till att gå och lägga sig, vilket jag ska göra nu!
Godnatt!
P.s Vickan och Lone, det gläder mig oerhört att ni också längtar till snön och skidorna :D Vi kan kanske göra en skidtur någon gång i vinter? D.s
Tungt, men snart....
Just nu (idag) går det tungt med träningen, kvällens pass var ett riktigt bottennapp. Jag ska ta vilodag imorgon och förhoppningsvis så blir fredagens pass en succé.
Det luktade snö i tisdags, frost på marken och rapporter om att det hade varit -5 på natten. Snart, snart får jag åka skidor. (okej, jag vet, inte så snart, men ändå, jag längtar...) Jag får nöja mig med att kolla på bilder så länge.
En bild från mitt favoritberg, Ainiovaara. Tyvärr kommer jag inte att tillbringa lika mycket tid där i år som tidigare :(
När nu skidsäsongen börjar närma sig så kommer jag osökt att tänka på förra årets första skido tävling i Saarisälke. Eller rättare sagt, Sture påminnde mig häromdan, jag hade nämligen förträngt det!
Här får ni se Kristinas karta och vägval. Mina vägval är barnförbjudna men de som klarar åldersgränsen och känner sig modiga kan här kolla på dag 1 och dag 2. (Välj klass D20, markera mitt namn och klicka sedan på "laata reitit" och "laata animaatio" Gäller för alla länkar) Känsliga läsare varnas för otäcka bilder.
Jag har en till fin på Lapin Lumirastit, riktigt fint gen om jag får säga det själv :D
Sånt där har jag slutat med nu, så roa er medan ni kan .. :P
Det luktade snö i tisdags, frost på marken och rapporter om att det hade varit -5 på natten. Snart, snart får jag åka skidor. (okej, jag vet, inte så snart, men ändå, jag längtar...) Jag får nöja mig med att kolla på bilder så länge.
En bild från mitt favoritberg, Ainiovaara. Tyvärr kommer jag inte att tillbringa lika mycket tid där i år som tidigare :(
När nu skidsäsongen börjar närma sig så kommer jag osökt att tänka på förra årets första skido tävling i Saarisälke. Eller rättare sagt, Sture påminnde mig häromdan, jag hade nämligen förträngt det!
Här får ni se Kristinas karta och vägval. Mina vägval är barnförbjudna men de som klarar åldersgränsen och känner sig modiga kan här kolla på dag 1 och dag 2. (Välj klass D20, markera mitt namn och klicka sedan på "laata reitit" och "laata animaatio" Gäller för alla länkar) Känsliga läsare varnas för otäcka bilder.
Jag har en till fin på Lapin Lumirastit, riktigt fint gen om jag får säga det själv :D
Sånt där har jag slutat med nu, så roa er medan ni kan .. :P
