Armasjärvi

Det har varit en jättefin dag hittills men plötsligt öppnade sig skyarna och regnet bara öser ner! Verkligen VRÄKER ner. Helt otroligt. Ca 2 minuter senare så skiner solen igen. Mysko.

Nu ska jag byta om, träning på g.

Phew, idag var det verkligen mycket folk i butiken. (jag jobbar denna helgen) det var hela tiden något att göra. Det passar mig fint :D

Det är ett riktigt busväder ute (kanske därför det var så mycket folk i butiken) och jag har därför bämkat mig framför TVn i Linnéas lägenhet (Som jag tycker är jättefin!) och ska nog ta och kolla på film. Det var riktigt länge sedan jag såg på film.

Hejsvejs!

Det var kul träning idag. A1 skate på Fm, åkte med en skidorienteringskarta från Idre för att fördriva tiden. En bra övning. På kvällen var det skidgång i Kanis. Jobbigt, jobbigt, men ändå kul :D

Just för tillfället så nöter jag Euskefeurat. De är ju grymt bra och har jättebra texter!  (en liten parentes bara)

Igår så hade Carro, Anna och Rieke fixat glass med maräng och bär på kvällen. Jättesnällt! Och framförallt Jättegott!! Så satt vi och fikade (i träningskläder så klart, vi går ju trots allt på skidlinjen ;P (nej ärligt talat, vi hade bara inte orkat duscha efter träningen))




Mums!

Nu ska jag nog sova tror jag. Jag älskar verkligen att sova, det är så fruktansvärt underskattat!

Godnatt!

Ikväll var det då dags för den andra gruppen att ge sig ut i skogens mörker. Det var minst lika nervöst idag som igår, om inte värre. Detta kan ju ha berott på att gårdagens grupp troligen gjort allt de kunnat för att psyka de som skulle springa idag :P

Min uppgift var ikväll att skugga två grabbar. De började riktigt bra och efter tre kontroller började jag hoppas på att kanske inte behöva vara ute hela natten trots allt. Jag är faktiskt väldigt imponerad av grabbarnas orientering. De tog god tid på sig vid kontrollerna, tog ut en riktning ordentligt. Sedan sprang de, stannade och läste in sig om de var osäkra. Mycket bra!

Det var naturligtvis inte ett felfritt lopp (sådana existerar inte!) De gjorde en liten extra sväng vid 5:e kontrollen och vid 9:an var de på tok för långt ner och letade. De var och sökte lite inne i ringen vid flera tillfällen, men man kan ju inte vänta sig annat, de är ju trots allt inte orienterare. De lägger inte märke till de små detaljerna som hade kunnat förhindra en del planlöst sökande och svepande med lampan. Jag märkte också att när de väl kom in i ringen och kunde konstatera att nu ska kontrollen vara här någonstans, då slutade de plötsligt orientera och övergick istället till att svepa med lampan och hoppas på att de skulle hitta kontrollen på så sätt.

Det hela gick i alla fall väldigt bra och vi kom imål efter 1h och 4 min. Alltså nästan 40 minuter snabbare än igår. Det var en stor lättnad för mig :D 

Vi var långt långt före de andra, det visste vi. Vi bestämde oss då för att gå och lägga oss vid sista kontrollen för att skrämma de som kom. Det blev en lååång väntan (ca 30 min). Men kul var det!

Det fanns ju de som det inte gick riktigt lika bra för, två av tjejerna var HELT ute och cyklade vid ett flertal tillfällen. De sprang fort, fort. Sprang och hade ingen aning om var de var, Henry som var deras skugga, hade ett tufft jobb.

Här är lite bilder från kvällen:

  Kaos i början, när alla ska ha på sig batterier och lampor.
  Vi har placerat oss ute vid kontrollen. Vi inser också att det kommer att dröja läänge innan nån kommer, (därför är lampan ännu på)
Våra första offer
Stämpling vid kontrollen

"Prisutdelning" Festis och sport lunch till alla!
Vägvalen är inritade (av Henry, eftersom tjejerna själva inte hade en aning om var de hade vartit) Här måste påpekas att allt bommande inte syns. Det syns tex inte när det sprang runt ett helt varv på stigarna runtomkring ettan. Eller allt annat de sprungit fram och tillbaka på stigarna. Det var verkligen mycket värre än vad det ser ut!

Trots vissa misstag ute i skogen av grupperna så var alla på glatt humör och tyckte att det hade varit jätteroligt när de kom imål. Inga buttra miner här inte!

Idag så hade Idrott B på gränsälvsgymnasiet, Övertorneå nattorientering på schemat. Jag var extrainkallad skugga. Det var en del nervösa och aningens spända ansikten bland deltagarna innan start och ett evigt genomgående av hur man tar kompassriktning. De flesta sprang i par, men en modig grabb hade valt att springa själv och jag hade som uppdrag att skugga honom.

Vi startade sist och det började bra. Första kontrollen satt inte klockrent men ändå ganska bra. Han hade redan där kommit ikapp de som startat 5 min före.  2:an var en löpsträcka och det gick bra, ända tills det var dags att vika av in i skogen, där las en del extra tid. Resten av banan fortsatte i samma stil, ibland var dock bommarna så grova att det skar i mitt orienterarhjärta. Jag suckade också ibland när jag såg att "jahapp, nu är vi på väg åt fel håll igen". På sista kontrollen, som avslutnign på det hela gick vi runt i cirkel några varv innan vi tillslut äntligen hamnade rätt.

MEN här skall påpekas att han var inte orienterare, den som jag skuggade. Han tappade heller aldrig modet och inte heller gav han upp och följde efter de andra. Nej outtröttligt och helhjärtat tog han sig an kontrollerna en efter en. Mycket bra! Helt klart godkänt, jag har faktiskt skuggat de som varit mycket, mycket värre. Men det blev en del exrta löpning och jag tänkte ibland tillbaka med längtan tillbaka på den gången jag skuggade Joakim Lehto. Vi sprang inte en meter (han var förkyld), gick spik på varje kontroll, startade sist och kom först i mål.

En inte så positiv sak är att jag snubblade i skogen och slog i en sten. Jag fick den rakt på låret, rakt på muskeln och det gjorde GRYMT ont och det fortsätter att göra fruktansvärt ont.

Hur det gick för de andra grupperna kan jag inte berätta om särskillt detaljerat, men vi såg dem ofta i skogen. Alla kom i mål, uppspelta och glada, efter att ha haft en rolig upplevelse i skogen. Och det var ju syftet med det hela, så då får vi ju anse oss nöjda!

I morgon är det nästa grupp som ska nattorientera så batterierna laddas för fullt. Det lär bli en lång natt imorgon också. Banan var 3,7 km och vi var ute i 1h 41 min.

Nu har jag smort liniment på mitt lår och jag kryddade nog lite och satte lite väl mycket. (Jag tänkte som så att jag har mycket ont så jag sätter mycket liniment.) Nåja jag känner nästan inte att det gör ont i benet nu, för det svider så mycket av linimentet. Frågan är bara hur jag ska kunna somna ....:P

Återkommer med en till rapport imorgon, nu godnatt!

Rullskidorientering stod på schemat, grymt kul eftersom det var hur länge sen som helst som jag körde det.
Ingenting kunde dämpa min iver, inte ens den ganska kompakta dimma som lagt sig över byggden, och inte heller det faktum att det var kallt, kallt. (frost på natten) det var superkul!

Jag har försökt rita in vägval här på kartan, men av flera olika andledningar så gick det inte så bra. (jag är sämst på att rita på datorn, min pekplatta muckar med mig)

Körde ett andra pass på eftermiddagen, cyklade vars det nu var och sprang på ett berg med jättefin terräng. Fina hällar och klippor. Superfint!

Nu är det samling i mitt rum,  4 personer, 4 datorer. Det måste se fruktansvärt kul ut :P

Lite bilder från Ammarnäs:

Det var alltså i Ammarnäs jag befann mig i början av den här veckan. Jag och 22 andra träningsnarkomaner. Efter att ha anlänt på söndag kväll, sovit en natt och återhämtat sog hyfsat så var det dags för mitt första pass. (de andra icke-orienterarna körde ett pass på söndag eftermiddag också) Jag och Rieke följde med sture upp på fjället för en lung löptur. Uppe vid en mast har jag nu bett till snögudarna om tidig snö och en hyfsat kall vinter (6-13 grader) och lagt en sten på monumentet.


På onsdagen skulle vi som sagt förflytta oss till Jäckvik. Vi delade då in oss i två grupper; de som skulle gå långt och de som skulle gå ännu längre. Jag var bland de som skulle gå långt. Vi tog bussarna till Adolfsström och därifrån Kungsleden över fjället till Jäckvik.

Efter ett litet missöde i början av turen så kom vi efter drygt 4,5 timmar fram till Fjällgården. Vi tjejer upptäcker då till vår stora förvåning att vi är först, och vi undrar lite smått var grabbarna tagit vägen. De visar sig att de gjort ett icke fördelaktigt vägval på slutet. ( = gjort en stor fet omväg). De hävdar dock att de gick den riktiga vägen och att vi fuskade, vi däremot anser att vi helt enkelt bara gjorde ett bättre vägval.

Om vi var trötta när vi kom fram så försvann den tröttheten snabbt och ersattes av medkänsla för de stackare som gick ännu längre, från Ammarnäs till Adofsström.  8.5 timmar var de ute och kämpade på fjället. Jag ville inte gå alltför nära av rädsla för att bli nedslagen utan höll mig på avstånd och betraktade de människoliknande varelserna som klev ur bussarna när de kom fram. De var inte muntra direkt.

Efter ett sista pass på torsdag morgon så packade vi in oss i bussarna ( ett projekt i sig med all packning (och även eftersom ingen av grabbarna ville utsätta sig för risken att bli smittad av den tydligen oerhört farliga och smittsamma sjukdom av något slag som vi tjejer bär på. (tillslut offrade sig dock V.B ))) och åkte hemmåt.

Jag försöker för tillfället få kontakt med Lone på msn, hon är "upptagen". Dert bryr väl inte jag miog om, när jag nu för en gångs skull är online samtidigt så kan man inte bry sig om sådana saker. Men hon svarar inte!!! Säkert tittar hon på film,.. nåja, hon får väl skylla sig själv då!

Kan för övrigt säga att jag nu är hemma, åker till Seskarö imorgon, tävlar på lördag kväll och söndag morgon. Åkar till Ammarnäs på söndag efter tävlingen. Är på träningsläger och kommer tillbaka till Älvsbyn på torsdag kväll. Så fullt upp ett tag alltså.

Nu ska jag fortsätta den vana som jag påbörjat i samband med mitt nya liv, nämligen att gå och lägga mig i hyfsad tid varje kväll:D

Godnatt!