Rätten att lägga sig ner och dö

I tisdags morse mådde jag så himla bra! Jag hade lagom mycket träningsvärk efter måndagens strapatser, jag var ute och tränade med Alice och Rieke, vädret var bra och det kändes allmänt bra när vi var ute och gick stavgång i stavgångsbanan. Jag var helnöjd med min situation och med livet i stort. Jag älskade mitt liv helt enkelt!

Nu, drygt ett dygn, ett antal spänsthopp, två timmar skidåkning, en timme styrketräning och ett antal skidgångsintervaller senare vill jag bara lägga mig ner och dö.

Jag kan faktiskt inte tänka mig något bättre än att få lägga mig ner och dö.

Men vem har egentligen rätt att bara lägga sig ner att dö? Kan vem som helst få göra det? Om vem som helst bara kunde lägga sig ner och dö, hur skulle det då gå? Jag menar, vad skulle hända med världen? Alla barn som älskar livet, hur skulle det gå för dem om alla vuxna som var less lade sig ner och dog? Att få lägga sig ner och dö kan inte vara tillåtet för alla, det är nog bara priviligerat vissa få.

Frågan är då, har jag rätt att lägga mig ner och dö? Jag har ju i alla fall inga barn att ta hand om så det behöver jag då inte bekymmra mig för. Inte heller har jag något stort politiskt ansvar, eller något annat stor ansvar heller för den delen. Det är bara det att en massa människor förväntar sig att jag ska fortsätta leva. Och dessutom viktigast av allt tror jag, jag har trots allt ett ansvar att leva. För om inte jag gör det vem ska då göra det? (okej, det där lät egotrippat) Jag har hela livet framför mig (-20 år som jag redan förbrukat) ska jag bara slänga bort dem? Hur shysst är det mot dem som inte har så mycket kvar av livet? Inte särskillt shysst. Och livet då? Ska det ha ägnat ca 20 år på att ha odlat mig och så just när jag kan börja göra någon verklig nytta så lägger jag mig ner och dör? Då är ju allt jobb livet har gjort för gäves. Livet kräver att jag lever! Så tyvärr, jag tror inte att jag är en av de få priviligerade som har rätten att lägga sig ner och dö.

Dessutom är jag inte helt 100 % säker på att jag verkligen vill lägga mig ner och dö (bara 90%, men 10% är ändå mycket när det gäller såna här saker) För det kanske finns fler tillfällen som i tisdags morse framöver och dem vill jag ju inte missa!

Jag tror jag nöjer mig med att gå och lägga mig den här gången.

Kommentarer
Postat av: Verro

Hej! Jag snokar i din blogg då och då och måste erkänna att detta inlägg berörde.=) En riktig tankeställare. Hoppas du har det bra!

2008-11-13 @ 11:55:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0