Jag, Anna, Alice och Rieke

var ute och åkte på ängarna på den fina skaren (som nästan höll hela tiden). Solen sken och livet var underbart. Plötsligt överaskades vi av en snöstorm. Vinden ven och snön yrde. Vi kämpade oss fram över ängarna. Långt där framme, genom den yrande snön kunde vi skymta ett hus, en liten lada! Vi fortsatte frammåt med vinden piskande i ansiktet. Äntligen kom vi fram och kunde söka skydd mot stormen bakom ladan. Vi hade klarat det, vi hade överlevt! Efter en minut hade det slutat snöa och solen sken igen, då vågade vi oss bort från vår skyddade plats bakom ladan coh forsatte vår färd hemmåt :)

så spännande kan det vara när man är ute och åker skidor :P



I helgen var det Skido-SM i Övik. Masstart och stafett stod på programmet. Efter flera veckor av katastrofal form så infinner sig helt plötsligt formen sig en vecka innan tävling. Tyvärr var inte orienteringsformen på topp och jag gjorde ett misstag tidigt på banan som gjorde att jag tappade kontakten med täten och efter det kom jag aldrig ikapp. Orienterade fortsatt dåligt i princip genom hela loppet sedan. Var ganska besviken.

På söndag så åkte jag stafett med Rieke, eftersom vi var ett mixlag fick vi inte vara med i SM. Jag var inte så jättetaggad innan men humäret var ändå på topp. Jag gjorde säsongens hittills bästa lopp och skickade ut Rieke i tre sekunders ledning. Är grymt nöjd med mitt lopp!

Nu känner jag att det kommer att bli grymt kul till helgen när vi ska åka Lapin Lumi Rastit i Sodankylä. Jag hoppas på att jag ska lyckas med att behålla formen :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0