Om igen, fast annorlunda.
Så var man tillbaka i Umeå igen. Väskorna är uppackade, diverse saker upphängda på väggarna (spegel, klocka, sänglampa) IKSU är besökt och rejäl träningsvärk väntas imorgon. Imorgon börjar skolan igen.
Det känns konstigt. För ett år sedan kom jag till Umeå med Kristina. Jag inkvarterade mig på en madrass i hennes och Elins lägenhet. samma kväll cyklade jag, något nervös, till Ålidhem för att träffa de andra i min nolle-grupp och mina faddrar. Jag hade noll koll på umeå och det var nätt och jämt att jag hittade. Sedan drog det igång. Det kändes som att allt hände på en gång. Nollningen var obarmhärtigt intensiv. Jag sökte nya träningsrutiner, åkte omkring på rullskidor och försökte skapa mig någon sorts bild av hur det såg ut. Om inte Kristina gett mig en ovärderlig rundvandring på IKSU shade det tagit mig flera dagar att hitta ut.
Jag och Kristina badade i Nydala kl 06.00 på morgnarna, jag vart på nollning på kvällarna/nätterna. Där emellan var jag i skolan och lärde mig anatomiska termer, tränade mer än jag gjort på länge, Lagade mat med Kristina, Var dunderförkyld samt grubblade över det frustrerande och lite irriterande faktum att jag var kär i en av mina faddrar. :P När nollningen var slut blev det tomt... (Fredrik blev kvar tack och lov!) Vad skulle man göra nu? Svaret kom snabbt, Vila :)
Tillslut etablerade sig en slags vardag. En som jag trivts med väldigt bra.
Första tävlingen i Sverigecupen förra året blev, för min del, ett fiasko. Vi åkte ner på onsdagen och på kvällen körde vi en natt-tävling. Det gick hyfsat. Torsdag var kallt, (kallt som i Kallt) vi körde ändå ett pass på förmiddagen. På eftermiddagen när det inte blivit ens några grader mildare bestämmer jag mig för att ställa in eftermiddagens pass, dessutom känner jag mig inte helt kry. Torsdag kväll, fredag, lördag och söndag förmiddag ligger jag däckad i vad jag misstänker var influensan. (trots att jag vaccinerat mig) Alltså ingen tävling för min del.
I det stora hela fortsätter tävlingssäsongen för mig i samma stil. Jag var alltså väldigt mycket sjuk. Mit mål för hösten är att hålla mig frisk!
Hela året har gått så himla fort! Det känns nästan som om sommaren var längre än hela vintern.
Jag började sommaren med att plantera skog. Det var ungefär som det brukar vara :p Fruktansvärt skönt när det var slut! Efter det åkte jag och Kristina ner till Umeå för att flytta och städa ur våra lägenheter. Sedan stannade jag i Pite med Fredrik -roligt! :)
Efter det har jag varit på seskarö nästan hela sommaren, en vecka var vi i fjällen med familjen, sedan åkte vi tillbaka till seskarö. I slutet av sommaren kom Fredrik och hälsade på mig, han stannade i nästan två veckor.. :) Då var vi en helg i björkliden och sprang BAMM. Det gick sådär eftersom jag just hade varit sjuk. Om man ska vara ärlig så gick det faktiskt riktigt dåligt, MEN vi tog oss ner till fjorden och sedan upp igen, det var värt mödan. Efter det fick jag vila upp mig i stugan.
Nu alltså tillbaks i Ume, i ny lägenhet, inför ett nytt läsår. Det blir spännande.
- tex så har jag brevid mig en skål med vatten, fast det är inte vatten, det är kulor som inte syns... HUR kul som helst! Superspännande och jag slutar aldrig att fascineras över dem.
Det känns konstigt. För ett år sedan kom jag till Umeå med Kristina. Jag inkvarterade mig på en madrass i hennes och Elins lägenhet. samma kväll cyklade jag, något nervös, till Ålidhem för att träffa de andra i min nolle-grupp och mina faddrar. Jag hade noll koll på umeå och det var nätt och jämt att jag hittade. Sedan drog det igång. Det kändes som att allt hände på en gång. Nollningen var obarmhärtigt intensiv. Jag sökte nya träningsrutiner, åkte omkring på rullskidor och försökte skapa mig någon sorts bild av hur det såg ut. Om inte Kristina gett mig en ovärderlig rundvandring på IKSU shade det tagit mig flera dagar att hitta ut.
Jag och Kristina badade i Nydala kl 06.00 på morgnarna, jag vart på nollning på kvällarna/nätterna. Där emellan var jag i skolan och lärde mig anatomiska termer, tränade mer än jag gjort på länge, Lagade mat med Kristina, Var dunderförkyld samt grubblade över det frustrerande och lite irriterande faktum att jag var kär i en av mina faddrar. :P När nollningen var slut blev det tomt... (Fredrik blev kvar tack och lov!) Vad skulle man göra nu? Svaret kom snabbt, Vila :)
Tillslut etablerade sig en slags vardag. En som jag trivts med väldigt bra.
Första tävlingen i Sverigecupen förra året blev, för min del, ett fiasko. Vi åkte ner på onsdagen och på kvällen körde vi en natt-tävling. Det gick hyfsat. Torsdag var kallt, (kallt som i Kallt) vi körde ändå ett pass på förmiddagen. På eftermiddagen när det inte blivit ens några grader mildare bestämmer jag mig för att ställa in eftermiddagens pass, dessutom känner jag mig inte helt kry. Torsdag kväll, fredag, lördag och söndag förmiddag ligger jag däckad i vad jag misstänker var influensan. (trots att jag vaccinerat mig) Alltså ingen tävling för min del.
I det stora hela fortsätter tävlingssäsongen för mig i samma stil. Jag var alltså väldigt mycket sjuk. Mit mål för hösten är att hålla mig frisk!
Hela året har gått så himla fort! Det känns nästan som om sommaren var längre än hela vintern.
Jag började sommaren med att plantera skog. Det var ungefär som det brukar vara :p Fruktansvärt skönt när det var slut! Efter det åkte jag och Kristina ner till Umeå för att flytta och städa ur våra lägenheter. Sedan stannade jag i Pite med Fredrik -roligt! :)
Efter det har jag varit på seskarö nästan hela sommaren, en vecka var vi i fjällen med familjen, sedan åkte vi tillbaka till seskarö. I slutet av sommaren kom Fredrik och hälsade på mig, han stannade i nästan två veckor.. :) Då var vi en helg i björkliden och sprang BAMM. Det gick sådär eftersom jag just hade varit sjuk. Om man ska vara ärlig så gick det faktiskt riktigt dåligt, MEN vi tog oss ner till fjorden och sedan upp igen, det var värt mödan. Efter det fick jag vila upp mig i stugan.
Nu alltså tillbaks i Ume, i ny lägenhet, inför ett nytt läsår. Det blir spännande.
- tex så har jag brevid mig en skål med vatten, fast det är inte vatten, det är kulor som inte syns... HUR kul som helst! Superspännande och jag slutar aldrig att fascineras över dem.
Kommentarer
Trackback
